Career catfishing, lily padding och botsitting: ordlistan till arbetslivet 2026

Varje generation uppfinner ord för sådant som alla känt men ingen sagt högt. Just nu går orduppfinnandet på högvarv i arbetslivet, drivet av unga på sociala medier, och HR-avdelningarna springer efter med ordböcker. Här är de termer som dyker upp oftast i internationella medier och HR-rapporter i år, med den svenska översättningen på köpet.

Quiet quitting är klassikern som startade vågen: att göra exakt det jobbet kräver och inte ett dugg mer. Ingen säger upp sig. Man slutar bara överprestera gratis.

Career catfishing är årets mest omtalade nykomling: att tacka ja till ett jobb och sedan aldrig dyka upp första dagen. En brittisk undersökning från CV Genius fann att ungefär var tredje ung arbetstagare någon gång gjort det, ofta som en tyst protest mot sega rekryteringsprocesser. Och innan någon hinner sucka över ungdomen: i en Monster-mätning uppger 79 procent av arbetstagarna att de själva känt sig lurade av en arbetsgivare vars jobb inte alls motsvarade annonsen. Fisket pågår åt båda hållen, om man säger så.

Lily padding är näckrosbladshoppning: att medvetet byta jobb ofta och plocka en färdighet från varje ställe, som grodan som hoppar från blad till blad. Det ena jobbet ger ledarerfarenhet, det andra kreativt arbete, och karriären byggs av summan i stället för av lojalitet mot en enda arbetsgivare.

Conscious unbossing är beslutet att aktivt tacka nej till chefsspåret. I Deloittes senaste generationsundersökning svarar bara 6 procent av generation Z att en ledarposition är deras främsta karriärmål. De vill utvecklas, men inte nödvändigtvis uppåt i en hierarki.

Botsitting är att vakta företagets AI-verktyg: mata dem, kontrollera vad de spottar ur sig och rätta när de har fel. Ordet är skämtsamt men sysslan är på väg att bli en riktig arbetsuppgift på många kontor.

Shadow hustle är sidoprojektet man driver i det tysta vid sidan av anställningen, ibland för pengarna, ibland som försäkring om jobbet skulle försvinna.

Doomjobbing används lite olika av olika skribenter, men oftast om att fastna i ett ältande kring jobb och arbetsmarknad, ungefär som doomscrolling fast med platsannonser och varselnyheter i flödet.

Behöver du kunna orden för att få jobb? Nej. Beteendena de beskriver är dessutom urgamla: människor har maskat, hoppat mellan anställningar och tackat nej till chefsjobb i alla tider. Men orden säger något om vad som förhandlas i arbetslivet just nu, om gränser, lojalitet och vad ett jobb egentligen är. Och rent krasst: den som på en intervju kan resonera kring varför unga inte vill bli chefer har ett bättre svar på frågan "vad vet du om utmaningarna i vår bransch" än de flesta.